Ta igen helgen

Då det inte blev så mycket träning i helgen, så är det lite att ta igen. Igår kväll blev det först ett pass vallning. Vi fortsätter att gå runt runt i fållan och Greia börjar bli något lugnare. Det som fortfarande är svårt/jobbigt är när fulingarna stirrar på henne. Då bara måste hon säga ifrån och gärna hoppa på dem. Toleransen blir dock längre och längre. Det som jag upplever som det "stora problemet" är att hon äter gräs. Vet inte om det är något hon tar till för att hon inte förstår eller om det bara är ointressant med det vi gör... Vi avslutade med att göra lite fösning vilket gick lugnt och städat till. Fast här var det ju också mycket gräsätande... *suck*
Efter en stunds vilande efter vallningen måste vi ju bara ut och träna lite lydnad. Det regnade ju och det är en väderlek som "prinsessan" har lite svårt för :) Vi körde endast positionsträning. Vissa fläckar på gräsmattan bara vägrade hon gå på, men annars fick vi till det riktigt bra. Det var höger halterna! Ikväll får det väl bli vänster halterna :)

SM, SM och Dala Expo

Från en hunds synvinkel kan väl inte SM i Bruks vara någon större hit. Åtminstone inte om man inte tävlar. Mestadels ligger de väl i bilen och väntar på att husse och matte ska komma och göra något kul med dem :)
Så var fallet för våra vovvar fredag och lördag. Fredagen tillbringade vi i närheten av rapportens A-station. Där är det ju lättare att ha hundarna med, så framför allt Greia fick vara med ute större delen av dagen. Massor av folk, vovvar och skott. En superbra dag med lite allmän träning. På lördagen tillbringade vi dagen på sportfältet i Borlänge där huvudarenan var. Även denna dag fick Greia uppförar-träning. Hon har enormt svårt att låta bli folk och vovvar, speciellt valpar som inbjuder till lek. Vi hejade på vår klubbkompis Linda och Diva som avslutade tävlingarna med att bli trea!!! Även aussien Dodi och Ingrid hejade vi på så klart.
Söndagen tog vi med Greia på Dala Expo, en marknad med jordbruksmaskiner, husdjur och mycket mer. Här var det kaninerna som var mest intressanta :)
På kvällningen lade jag ett spår åt Greia på åker. När vi hade släppt på och gått en bit upptäcker jag ett rådjur. Greia ser den inte. Hon upptäcker det när hon kom i närheten av där den stått och då blev hon mycket förvirrad. Försökte hålla båda spåren samtidigt. Så det resulterade i att hon endast tog slutpinnen. Jag tycker dock att det var bra att hon hela tiden föll tillbaka in i mitt spår. Vi får prova idag igen och se om jag måste lägga något problem på pinnarna. Tror dock att det löser sig om vi slipper den störningen.

Kommendering

Igår var det lydnadsträning på klubben. Vi var till att börja med själva på plan och som man alltid säger så gick det ju jättebra. Jag tränar nu uthålligheten mer och längre mellan godisbitarna. Det fungerar bra och hon håller i bra.
När vi sedan fick lite sällskap på plan passade jag på att få kommendering. Ja, det är verkligen något som ska hårdtränas. Greia blir väldigt störd av att någon annan står brevid och säger en massa saker. På platsliggningen bad jag om störning i form av att en person gick slalom mellan hundarna. Greia låg, men svansen gick för fullt och suget att gå upp var stort. Alltså även mer träning på det :)
Ett mycket bra träningspass där jag fick ett kvitto på vilka delar som måste läggas ner lite extra krut på. Nu var hon lite extra virrig igår, men överlag stämmer det som jag själv trott.
I måndags fick vi buren till nya bilen, så äntligen är det en fullvärdig hundbil. Det har ju varit lite dåligt med det när det varit så varmt. Att inte kunna öppna bakluckan känns inte bra i strålande sol. Nu har vi i alla fall jätteburen och alla vovvarna får plats. Det finns tom plats för fler... :)

Träning och rymmare

Förmiddagen tillbringade vi på träningsplan. Greia gick mycket bra och jag var nöjd. Vi finputsar på positionen i fria följet, fortsätter få in krypet, ingångarna i inkallningen och läggande under gång. Vi har fått till en träning som fungerar och Greia svarar bra.
Bobo fick också göra lite. Han har sedan i torsdags fått flytta hem igen efter ett par veckor hos "mommo". Nöjd att få göra något med matte är han väldigt allert och snabb. Vi har absolut inga krav på position eller så. Det är väl därför han tycker det är så superkul.
Och så har vi "grabbsen", de nya fåren *suck*. Tur att de är lugna och snälla och inte speciellt rädda för oss. Vi har dem i en hage som är delad i två hagar. Nu har de tre gånger varit inne i den delen där de inte ska vara. Hur de kommit dit har jag inte riktigt klurat ut, men har mina aningar. Efter tredje gången gav vi upp och nu får de gå som de vill i båda delarna. Och vad gör då herrarna... Jo, tre av dem hittar jag nu ikväll utanför hagen helt!!! Jag som fick höra när jag hämtade dem att detta var inga rymningsfår... Hmmm, vet inte om jag håller med. Nu är det ju tur att de är som de är, så det är mycket enkelt att få tillbaka dem. Nu hoppas jag att det var den slappa delen av staketet, som nu är fixat, som de gick ut i. Annars vete sjutton vad jag ska göra??? Undrar om jag kanske ska ha dem frigående :) Kanske lika bra.
Detta beteende hade jag kunnat förvänta mig mer av åsenfåren och jag håller tummarna för att de inte börjar rymma. Med dem har jag ett större problem med att få in!!! Då behövs det fler än bara lilla jag.

Mystiska träffar i skogen

I morse när jag som vanligt skulle ta morgonpromenaden med vovvarna, så stötte jag på det jag verkligen inte trodde fanns i dessa skogar. Inte nog med att man stöter på det utan man blir jagad också...

Vid första anblicken så visste jag inte om det var en minigris eller en viltsvinsunge. Hur som så tog jag hundarna och sprang hem. Thomas fick komma ut för att kolla vad det var. När vi då kom utanför dörren så stod den där på gården och tittade. Då jag blev överrumplad av att den var med hem så skrek jag till och då vände den och gick vidare promenaden på vägen. Vi konstaterade att det var en minigris och började vissla och locka på den. Hon vände och kom springandes med viftande svans. Överlycklig att se Thomas som hon utsåg till sin beundrare. Där stod vi alltså med en minigris som vi inte visste var den hörde hemma. Vad sjutton gör man? Jag ringde polisen! De blev lite överraskade när jag talade om vad jag hittat och hade inte en susning om vad de skulle göra. Grisen fick flytta in i släpvagnen som har höga galler runt om. Då kom nästa problem - vad äter en minigris? Hade ju ingen aning om när vi skulle hitta ägaren. Det visade sig dock gå väldigt fort. Grannarna kom ut samtidigt som jag promenerade hundarna igen. Det var deras gris! Skönt, då var det problemet ur världen. Att hon hade rymt och blev kär i Thomas berodde på att hon var i brunst.

Nu på kvällen körde vi ett vallningspass på grabbsen. Det gick mycket bra. Gick först runt inne i fållan med Greia. Hon skötte sig mycket bra med bara ett par "utfall" mot fåren . Inte ett skall!! Gick lungt och sansat och drog inte i kopplet. Jag kunde tom släppa ut det i full längd. Sedan fick hon göra ett par balans-övningar. Då kom det lite skall. Ja, jag ska väl inte tro att det är borta direkt :) men det var en bra början.

De är verkliga :)

Här kommer ett bildbevis för att de nya baggarna verkligen finns. Nu kan det ju i och för sig bara vara vilka som helst, men de finns faktiskt här på gården. På Greias fotosida finns även foton när vi tränar på dem. De är mycket lugna och står mest och funderar varför hon har sådan högljudda åsikter. När det blir jobbigt att stå, så lägger de sig ner trots att vi håller på utanför fållan. Roligt att se skillnaden mot åsenfåren jag har i andra hagen.

Sakta men säkert kommer nog Greia att förstå vitsen med detta och så fort hon jobbar på blir hon tyst. Vi avslutade dagens träning med jättefina läggande i balansen och alldeles tysta :) Matte nöjd och Greia nöjd = alla glada!

Träningsfåren äntligen på plats

Dagen började med en promenad till Ornäs för att möta syster som skulle hjälpa mig hämta de efterlängtade träningsfåren. Vi skulle åka till Tierp för att hämta dem. Ingen speciellt rolig dag för att åka AC-befriad volvo, men vad gör man inte. Turen dit gick smärtfritt, förutom en del rastningspauser för B´zaja då hon var dålig i magen. Trots att jag glömt vägbeskrivningen hemma, så hamnade vi inte alltför tokigt. Ringde dock i tidigt stadie för en ny beskrivning. Väl framme var det ju smärtfritt att få in baggarna i transporten. Det var ju två villiga hundar (ej Greia och B´zaja även om de var villiga) som gärna hjälpte till. Papper blev skrivna och vi kunde bära iväg hemåt igen.
Ca 1 mil från Storvik talar B´zaja om att hon vill lätta på trycket igen. Det måste man ju bara tillåta när det bara sprutar ur baken, så vi stannade på första bästa parkering. En kort rastning, vattning av hundar och in med dem i bilen. Då händer det som naturligtvis ska hända oss. Bilen startar inte! Där mitt ute i ingenstans står vi alltså med en transport fullt i får. Det var bara att ringa Karins sambo för hämtning. Trots en väntan på ca 1,5 timme så gick tiden ganska fort. Vi har ju verkligen fått umgåtts enbart systrar utan tvätt, matlagning, djurfodring eller ungar som tjatar. När väl Per kom så satte han sig i bilen och startade den. Hur arg kan man bli???? Vi som hade prövat med jämna mellanrum i hopp om att den skulle starta.
Vi fortsatte hemåt. Nu hade vi två bilar, så jag passade på att åka förbi slaktaren för att hämta köttet. Tyvärr var han inte hemma. Hem till Kyna och lassa ur får, mata hundar och de andra fåren. Sen iväg igen för att hämta köttet. Nu ringde jag innan så jag visste att han var hemma. På vägen hem blev det att köpa pizza. Hittills hade det inte ätits någon mat under hela dagen, så jag var måttligt hungrig. När pizzan kommit i magen var det bara att packetera köttet och in i frysen med det. Nu ska jag ta en tur med hundarna sen blir det nog sängen. Känner mig ganska trött.
Thomas är kvar på lasarettet och får inte komma hem förrän tidigast måndag. *suck* Men han mår ialla fall bättre. Han har fått börja äta riktig mat och kan då delvis vara utan droppet. Känns skönt!

Rörigt värre

Veckan började med att Thomas åkte in akut för brusten blindtarm. Operation på söndag natt sedan blev han kvar på sjukhuset till ikväll. Nu är han hemma men mår inte så himla bra för det. Jag försöker vara den bästa sambon i världen och pysslar om honom allt vad jag kan.
Det gjorde alltså att vi inte kunde hämta mina träningsfår som tänkt i måndags. Ingen vallningsträning mellan kursgångerna nu heller :( Nu hoppas jag att det inte inträffar något mer så jag kan hämta dem på fredag! Storasyster har lovat hjälpa till att köra transporten :) Tur det för jag är inte så haj på det.
Bobo har fått flytta till mamma en sväng igen, då Greia kommit in i höglöpet. Tydligen finns det fler löptikar runt hans tillfälliga bostad för han ligger och ylar lite då och då. Ingen bra ide, men det är ingen fara än säger mamma. Så vi hoppas på att det inte blir värre.
Vallningskursen ikväll var väl lite siså där. I lilla fållan med de stora tackorna gick det inte alls. Greia var helt rabiat och bara kastade sig ut mot dem. Lite bättre gick det i stora fållan, men hon hade lite skrämsel hopp mot fåren som inte var så lämpliga. Förhoppningsvis är det löpet som påverkar henne så här. Hon blev ju överförtjust i Skippos matte, Mackan och ville nästan bara vara brevid henne. Ville kanske ha tillåtelse att få vara ensam med Skippo. Vem vet? Han hade nog inte tackat nej...