Inte blir man rik

men man tjänar i alla fall på att jobba. Nu har det gått ett tag sen jag började som textillärare. Det är ju bara en dag i vecka, men det är kul att komma ut och göra någon nytta. Även om det blir lite stimmigt ibland och en total förvirring kan uppstå, så tycker jag det är kul. Eleverna är snälla. Visst har de testat och gör väl fortfarande mig, men det är hanterbart. Nu har jag ju även fått första lönen och det har gett lite extra klirr i kassan. Det känns ju skönt att det ger något även på det stadiet. Välbeövligt!
Ännu saknas Bobo i detta hem. Det var ju vår informatör när löpen börjar eller är på gång. Dessutom städade han efter flickorna. Vilket framförallt Jolin är dålig på. B´zaja har övertagit delar av detta jobb. Just nu löper Jolin och vi tror inte hon hållit på så länge innan vi upptäckte det. Få se nu hur Greia har tänkt sig detta. Förra gången var det ju ganska samspelta. Enligt mina beräkningar så ska dock inte Greia börja än, men man vet ju aldrig. Hon ser nu mest ut som en korthårig aussie med spröt! Har jag använt furminatorn för mycket tro??? nä, det har trillat av alldeles av sig själv. Blank och fin är hon i alla fall.
Igår var vi och tränade med lydnadsgänget. Engagemanget var ju inte på topp när man åkte, då regnet strilade konstant och det är mörkt och trist. Vädergudarna var dock med oss och slutade regna när vi kom till klubben. Tack för det! Kommendering på apporterna och inkallnigen. Hon har ju fått för sig att man ska visa upp apporten innan man sätter sig hos matte. Detta kommer dock bara fram på tävlingar, men igår blev reaktionen ganska lik. Bra så jag fick gå in och korrigera. Övningen slutade mycket bra. Inkallningen vart också mycket bra, så det var ingen ide att nöta den.
Vad denna dag innehåller vet jag inte än, men det är väl städning. Förstår inte varför Inga inte kommer hit oftare ;)

Tiden går

och livet känns väl lite lättare. Tankar på Bobo kommer varje dag och denna dag har varit extra jobbig. Han skulle ha fyllt 13 år idag, så det var ju lite extra tankar idag.
Som tur var så hade Annbritt vernissage idag, så jag fick tankarna distraherade. Hon ställde ut sina konstverk på Galleri Boken på biblioteket i Hofors. Det är så roligt att se hennes verk. Annorlunda mot mycket annat och hur fina som helst. Skulle vilja ha dem allihop;) Så det är ett tips att åka och titta på och vill man ha lite annorlunda konstverk på väggarna så finns möjligheten att köpa dem. Träffade också många från skoltiden i Västerberg och det var jätte roligt. Kul att höra vad alla har för sig nu för tiden.
Igår var första gången jag haft möjlighet att vara med i en ny grupp som bildats i klubben. För dem som tävlar i lydnadsklass 3 och elit. Ett mycket bra intiativ tycker jag. Vi är ju nu några stycken som är där och det är bra att få lite feedback från andra i samma klass. Jag har nu ett tag klurat på hur jag ska få damen att sluta plocka med alla pinnarna i vittringsapporteringen. Nu fick jag möjlighet att fråga dessa damer om tips och råd. Först visade jag lite hur det kunde se ut, sen diskuterade vi fram och tillbaka och jag tror vi hittade en lösning på problemet. Så idag har jag kört högar av "rena" pinnar och min pinne vid sidan av. Med andra ord har jag backat väldigt långt tillbaka. Det gick superbra och nu ska jag sakta men säkert stegra svårigheten. La även ut pinnar på två rader med min mitt i och det gick också jätte bra. Inget plockande! Få se hur hon beter sig på klubbens planer sen. Även en annan variant där jag går med henne bredvid pinnraden och sägen nej om hon plockar upp fel pinne. Det tror jag dock kan bli lite förvirrande för Greia och hon tar ingen alls, men jag ska prova några gånger få se vad det ger. Gäller att inte säga nej för hårt.
Imorgon blir det spårträning innan vi ska ha lydnadsträning i ridhuset. Sen är det tävlingsförarmöte på klubben. Så det är fullt upp imorgon med.

Mitt hjärta brister...

- av att aldrig mer få krama om min vän
- av att aldrig mer få pussa på hans nos
- av att aldrig mer få den där blicken som bara han kunde ge mig
- av att aldrig mer få höra hans skäll på stenen
- av att han aldrig mer kommer att finnas här

Bobo gav mig 13 härliga år av både blod, svett och tårar, men framför allt massor av skratt och glädje. Han var speciell och kommer alltid att vara. Beslutet att låta honom gå vidare till hundhimlen var fruktansvärt svårt och jag våndades in i det längsta, men jag vet att han har det bättre där han är nu. De sista veckorna blev jobbiga. Han led inte och hade inte ont, men någon riktig sömn fick han inte. Nerverna i matstrupen hade slutat fungerar fullt ut vilket gjorde att maten inte rann ner ordentligt. Det gjorde att han kräktes ofta. Många gånger var det bara en genomskinlig vätska, men andra gånger även mat. Han svullnade upp i ansiktet och hade även svårt att tugga hårdare bitar. Vad det berodde på vet jag inte riktigt. Han fick i alla fall avsluta sina dagar på ett värdigt sätt. Nu lever han kvar i minnet och kommer så göra för alltid. Jag har ju dock en liten del av honom kvar i Greia. Han var ju hennes morbror. Saknaden är oerhört stor.

Äldst och yngst

Vi börjar med den äldsta dvs Bobo. I fredags var vi två timmar på djursjukhuset. Han har länge gått och haft liksom kräkningar, men inget har ju kommit upp. I tisdags började han även få upp en genomskinlig vätska. Han visade inga tecken på att vara sjuk, men jag ringde ialla fall för att bara höra lite. Då han sedan började hosta lite då och då och ffa på nätterna tyckte jag att jag ville "visa" upp honom. Så jag fick en tid och åkte in. Det blev röntgen, blodprov, urinprov, lyssnade på hjärtat och kollade ändtarmen mm. Röntgen visade att det var bronkit, så nu går han på både kortison och antibiotika. Han har ju bara ätit medicinen i två dagar än, men jag hoppas att det snart ska ge utslag på hostan. Ännu vaknar jag av det på nätterna. Min gamle lille plutt. Kan inte vara lätt när man är så gammal. Han har även blivit sämre i bakdelen. Har svårt att resa sig upp, men däremellan får han sina ryck. Vi ska tillbaka om en månad så får vi se vad röntgenplåtarna säger då.
Något mycket roligare är att Thomas och Jolin idag blev uppflyttade till högre sök. Tidig morgonstund packade de in sig i bilen och drog till Sala BK för att tävla. Jag stannade hemma med övriga flocken. Trots en mycket het Jolin så höll hon ihop och fick ihop 501,25 poäng. Husses nerver höll tydligen också, för man har märkt av dem lite under veckan ;)
Jag och Greia tog oss ut i spårskogen istället. Pensionärerna fick vara hemma. Tyckte inte Bobo skulle ligga i en kall bil. Vi började med uppletande undertiden spåren låg till sig. Full fart med nosen på var idag Greias måtto. Idag körde vi full ruta och 6 föremål, 3 i bakkant och 3 på mittlinjen. Hon har ju varit lite svår då hon antingen går ut på djupet eller inte. Trots alla föremål idag så fortsatte hon ut i bakkant. Det kändes bra och vår träning har givit resultat. Spåret gick bra. Hon hade ett himla sug och det var bitvis svårt att hänga med. Missade tre pinnar, men jag såg att hon markerade två av dem men tog inte upp dem. Så där har vi lite att jobba på. Pinnstigar kommer det att bli! Så ska vi nog se till att de blir värda att plocka upp.
Passar även på att gratta Lena och N´dezär som också tävlade i Sala idag och blev uppflyttade till elitsök.