Mystiska träffar i skogen

I morse när jag som vanligt skulle ta morgonpromenaden med vovvarna, så stötte jag på det jag verkligen inte trodde fanns i dessa skogar. Inte nog med att man stöter på det utan man blir jagad också...

Vid första anblicken så visste jag inte om det var en minigris eller en viltsvinsunge. Hur som så tog jag hundarna och sprang hem. Thomas fick komma ut för att kolla vad det var. När vi då kom utanför dörren så stod den där på gården och tittade. Då jag blev överrumplad av att den var med hem så skrek jag till och då vände den och gick vidare promenaden på vägen. Vi konstaterade att det var en minigris och började vissla och locka på den. Hon vände och kom springandes med viftande svans. Överlycklig att se Thomas som hon utsåg till sin beundrare. Där stod vi alltså med en minigris som vi inte visste var den hörde hemma. Vad sjutton gör man? Jag ringde polisen! De blev lite överraskade när jag talade om vad jag hittat och hade inte en susning om vad de skulle göra. Grisen fick flytta in i släpvagnen som har höga galler runt om. Då kom nästa problem - vad äter en minigris? Hade ju ingen aning om när vi skulle hitta ägaren. Det visade sig dock gå väldigt fort. Grannarna kom ut samtidigt som jag promenerade hundarna igen. Det var deras gris! Skönt, då var det problemet ur världen. Att hon hade rymt och blev kär i Thomas berodde på att hon var i brunst.

Nu på kvällen körde vi ett vallningspass på grabbsen. Det gick mycket bra. Gick först runt inne i fållan med Greia. Hon skötte sig mycket bra med bara ett par "utfall" mot fåren . Inte ett skall!! Gick lungt och sansat och drog inte i kopplet. Jag kunde tom släppa ut det i full längd. Sedan fick hon göra ett par balans-övningar. Då kom det lite skall. Ja, jag ska väl inte tro att det är borta direkt :) men det var en bra början.