Rörigt värre

Veckan började med att Thomas åkte in akut för brusten blindtarm. Operation på söndag natt sedan blev han kvar på sjukhuset till ikväll. Nu är han hemma men mår inte så himla bra för det. Jag försöker vara den bästa sambon i världen och pysslar om honom allt vad jag kan.
Det gjorde alltså att vi inte kunde hämta mina träningsfår som tänkt i måndags. Ingen vallningsträning mellan kursgångerna nu heller :( Nu hoppas jag att det inte inträffar något mer så jag kan hämta dem på fredag! Storasyster har lovat hjälpa till att köra transporten :) Tur det för jag är inte så haj på det.
Bobo har fått flytta till mamma en sväng igen, då Greia kommit in i höglöpet. Tydligen finns det fler löptikar runt hans tillfälliga bostad för han ligger och ylar lite då och då. Ingen bra ide, men det är ingen fara än säger mamma. Så vi hoppas på att det inte blir värre.
Vallningskursen ikväll var väl lite siså där. I lilla fållan med de stora tackorna gick det inte alls. Greia var helt rabiat och bara kastade sig ut mot dem. Lite bättre gick det i stora fållan, men hon hade lite skrämsel hopp mot fåren som inte var så lämpliga. Förhoppningsvis är det löpet som påverkar henne så här. Hon blev ju överförtjust i Skippos matte, Mackan och ville nästan bara vara brevid henne. Ville kanske ha tillåtelse att få vara ensam med Skippo. Vem vet? Han hade nog inte tackat nej...