Brons pins

Idag har vi gått Hund i hand prov och klarade det galant. Det gav oss ett till cert och därmed ett bronspins. Det enda Greia missade var ett steg på stegen som gjorde att vi fick ett poängs avdrag annars var det full pott på alla moment. Nu är det bara att träna för tvåan :)
Greia är annars lite loj och tjurig. Hon började löpa i fredags. Igår fick B´zaja sig en rejäl känga vilket gav ett jack i nosen och Bobo fick sig en utskällning idag utan anledning. Annars ligger hon mest och sover. Men trots detta humör så gick hon spåret riktigt bra.

Semestern har börjat

I måndags packade jag och Greia bilen för en semestertripp till Ekerö. Carina uppfödare skulle få stå ut med oss några dagar. Vi anlände på förmiddagen med finväder. Greia blev supernöjd med att se brosan, mamma och styvbröderna. De kommande dagarna fyllde vi sedan med massor av träning - uppletande, lydnad och vallning och en hel del bus förstås. Broder Goliat kom förbi på tisdagen och vi tränade allihop. Carina kommer med en massa bra tips och råd till oss. Vi har nu med oss hem en del nytt att träna på.
På tisdagkvälle åkte vi till fåren för att köra en sväng. Vi började med bagglammen som skulle vara så där lagomt tröga och bra för mig och Greia då vi är så nya. Hmmm, jag tycker dock inte att de var så tröga. Greia fick då fart på dem och det sprang till skogs. Rozz och Japp hade fullt upp med att hämta tillbaka dem. Vi gav upp den tanken och åkte till tacklammen istället. Där hade vi en mindre hage att röra oss i så det gick mycket bättre. Jag provade en vända med Japp först för att få känna på hur det känns med en lärd vallhund. Det gick sådär då Japp inte förstod mina kommandon. Kan varit dalmålet :) Sen var det dags med Greia. Carina gick en vända först för att visa hur hon tänkte sig. Greia gick jätte fint och lugnt. Den flickan kan - synd att hennes matte inte är lika duktig. För mig är det ett enda virrvarr och jag vet inte var jag ska vara. Förhoppningsvis blir det bättre nu när jag får mina träningsfår till helgen och kan träna mer än bara en gång i veckan på kursen.
Igår åkte vi direkt från Stockholm till vallningskursen. Greia åt en massa fårskit, men blev faktiskt inte dålig i magen i natt. Vi körde lite sidoförflyttningar med fåren i en hörna. Det tycker nog Greia är lite tråkigt. Fåren är ju stilla. Det var en väldigt loj (ja, hon kan faktiskt vara det) Greia som gick där. Sista vändan tog vi ut fåren till mitten av stora fållan och Greia fick bara jobba på. Allt var tillåtet utom att vara dum mot fåren. Det gick jättebra och hon blir mer lyhörd för mina ligg, bara vi är på rätt ställe. Matte förstod nog lite mer också, men har fruktansvärt mycket kvar att lära/förstå :)

Åter i vallhagen

Då hade vi vallningskurs igen efter ett uppehåll på tre veckor. Jag och Greia har ju inte gjort något med vallningen på dessa veckor, så jag förväntade mig det värsta. En vovve full i skall och utfall mot fåren. Visst fanns det några sådana tillfällen men inte alls i den mängd som jag trodde det skulle bli. Hon skötte sig bra den lilla damen. Första vändan i lilla fållan med de stora texelfåren var värst. Vi gick inte runt hela fållan för när vi kom för nära fåren så gjorde Greia rycken mot dem. Sista vändan där gick desto bättre. Hon var tyst och börjar förstå att dessa utfall tycker jag inte om. Hon kunde nu till och med gå helvarv utan att göra utfall. En mycket nöjd matte gick ut från fållan. På vägen hem sov hon mycket gott :)

Fundersam matte

Tisdagsträning igen. Vi åkte från ett regnfritt Kyna till en regnig Faluklubb. Jaja, vad gör det när man har regnkläder. Ut på plan och kör! Greia var fruktansvärt splittrad. Måste kolla vad som hände både här och där. Följde med med bra kontakt bitvis, men inte alls den entusiasm hon brukar ha. Vi försökte lite olika moment och inget petande, men det bara inte gick. Jag blev matt och hon fick hoppa in i bilen. Tur för Bobo som då fick sig ett för honom rejält träningspass. Han gör inget med någon större precision, men med massor av glädje! Det är underbart kul att gå lite lydnad utan krav med honom. Vi körde en apportering och han varken skällde eller morrade på apportbocken vilket inte är så vanligt.

Då var det klart

Nu har alla tackor fått sina lamm. Den sista kom till världen imorse. Alla verkar må bra och nu är det full rulle i hagen på de små liven. Det har varit bra utdelning. Bara en som tyvärr inte överlevde och endast en bagge. Baggen är dock den roligaste. Han har fått namnet Loke och är mycket livlig. Han hoppar och skuttar runt överallt och är inte alls där mamma Tussan vill ha honom. Han kan gå omkring hos de övriga lammen medan mamma är längre bort och äter. När hon sen springer och letar efter honom med sitt bräkande, så svarar han inte ens. När hon är riktigt nära då kan han ge ifrån sig ett ljud och är nöjd att hon kommer så han får lite käk. Han har också kommit på att man kan gå ut från hagen och kolla läget lite. Det gjorde han redan första dagen i hans liv. Tur att vi har grannar som har lite koll på dem. Han går dock inte så långt från hagen utan hoppar tillbaka snabbt. Måtte han växa fort så han inte kommer igenom hålen!!!
Idag var ju temperaturen mer human och man hade lite mer ork. Först gjorde vi ett pass med lydnad på klubben och senare på kvällningen blev det ett spår till Greia och uppletande till Bobo och B´zaja. Bobo håller måttet i uppletande och hittade tre föremål på två minuter! Greia spårade bra. Mycket mer fokucerat än det vi gjorde härom dagen. Det som störde henne en sväng var grannens katt som tog sig en promenad i skogen när vi kom spårandes. Greia ville efter och klev ur spåret en bit innan jag upptäckte att det var en katt som var intressant. Jag stannade och hon letade sig tillbaka till spåret och vi fortsatte.
En annan mycket trevlig nyhet är att Greia har A på sina höfter och ua på armbågarna. Vi är sååå glada!

Besättningen ökar

Japp, då hade vi fått en till lammunge. Denna gång en pojke. Det var förstföderskan Tussilago som lammade nu på kvällningen och vi hade äran att få vara med och se hela förloppet. Då det är första gången jag får vara med hela vägen var det mycket intressant. Det kan inte vara lätt att vara får och få lamm. Alldeles ensam ligga där och kämpa, medans de övriga går lugnt och betar eller ligger och jäser i skuggan. Hon var jätteduktig och det hela gick fort. Nu vet jag dock inte hur länge hon gått och haft värkar. Så stackarn kan ju haft ont ett längre tag.
Här är han alldeles nykläckt. Han har några vita strån i nacken.

I onsdags var det en liten sorgens dag. Felin nedkom med sitt lamm. Tyvärr var det dödfött. Vad anledningen är till det vet man ju inte. Det såg ut som att underkäken var ungefär 1 cm kortare än överkäken, så det kan ju varit något fel som naturen själv tog hand om. Felin mår ialla fall bra och har inte blivit mer bräkig än vanligt. Inte nu när Tussilago fick brydde hon sig. Annars kunde ju risken vara att hon snor lammet, men hon har inte visat något intresse alls.
Så nu är det två kvar som vi vänta på.