lördag, november 21, 2009

Tiden går

och livet känns väl lite lättare. Tankar på Bobo kommer varje dag och denna dag har varit extra jobbig. Han skulle ha fyllt 13 år idag, så det var ju lite extra tankar idag.
Som tur var så hade Annbritt vernissage idag, så jag fick tankarna distraherade. Hon ställde ut sina konstverk på Galleri Boken på biblioteket i Hofors. Det är så roligt att se hennes verk. Annorlunda mot mycket annat och hur fina som helst. Skulle vilja ha dem allihop;) Så det är ett tips att åka och titta på och vill man ha lite annorlunda konstverk på väggarna så finns möjligheten att köpa dem. Träffade också många från skoltiden i Västerberg och det var jätte roligt. Kul att höra vad alla har för sig nu för tiden.
Igår var första gången jag haft möjlighet att vara med i en ny grupp som bildats i klubben. För dem som tävlar i lydnadsklass 3 och elit. Ett mycket bra intiativ tycker jag. Vi är ju nu några stycken som är där och det är bra att få lite feedback från andra i samma klass. Jag har nu ett tag klurat på hur jag ska få damen att sluta plocka med alla pinnarna i vittringsapporteringen. Nu fick jag möjlighet att fråga dessa damer om tips och råd. Först visade jag lite hur det kunde se ut, sen diskuterade vi fram och tillbaka och jag tror vi hittade en lösning på problemet. Så idag har jag kört högar av "rena" pinnar och min pinne vid sidan av. Med andra ord har jag backat väldigt långt tillbaka. Det gick superbra och nu ska jag sakta men säkert stegra svårigheten. La även ut pinnar på två rader med min mitt i och det gick också jätte bra. Inget plockande! Få se hur hon beter sig på klubbens planer sen. Även en annan variant där jag går med henne bredvid pinnraden och sägen nej om hon plockar upp fel pinne. Det tror jag dock kan bli lite förvirrande för Greia och hon tar ingen alls, men jag ska prova några gånger få se vad det ger. Gäller att inte säga nej för hårt.
Imorgon blir det spårträning innan vi ska ha lydnadsträning i ridhuset. Sen är det tävlingsförarmöte på klubben. Så det är fullt upp imorgon med.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Vad bra att du har fullt upp när du mist en vän! Men det är inte farligt att sörja, man måste få det gjort men inte gräva ned sig. Mycket minnen finns kvar o det gör det jobbigt men ändå just att det bra minnena finns glädjer dig. O Bobo har ju haft ett sånt härligt o givande liv!Det jobbigaste går över men minnena är för alltid kvar, jag vet hur det är. Du får kämpa på, o Bobo behöver inte ha det jobbigt längre, han gör det han känner för.
Åsa, Fenja o Inox

söndag, november 22, 2009 8:21:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home