Tävling igen

Då har vi gjort vår andra tävling! Ja, det är lika bra att köra hårt när man väl bestämt sig. Vilket också verkar vara en bra idé. Vi lyckades nämligen höja poängen till 178,5 p och därmed blev vi också vinnande ekipage i klassen. Som grädde på moset fick vi också pris för dagens bästa lydnad alla klasser. Det kändes ju lite extra roligt. Läs under Resultat på Greias sida för att se mer av poängen och kommentarerna.
Vårt program började ju inte så strålande. Greia var jätte intresserad av vad som luktade på marken och tyckte att hon bara bitvis behövde hålla kontakten med mig. Det hämtade vi dock upp till fria följet och sen höll vi i det. Idag fick vi även poäng på läggande under gång. Matte inte lika nervös denna gång, så hon var lite mer normal på rösten. Trots att allt gick bra, så kändes det dock som att vi gick bättre förra gången. Nu har jag en tävling till inbokad - nästa helg - och då ska jag prova en ny variant av förberedelse. Det är ju mycket sånt som vi inte har fått ihop än.
På eftermiddagen gick vi ett spår och jag måste väl erkänna att jag varit dålig på att träna det. Nu gjorde vi i alla fall ett och hon gick mycket bra. Tog alla pinnarna, något vid i vinklarna och hastigheten bra. Hon har koll på vad hon ska göra. Jag måste bara skryta lite och tycka att jag har världens bästa hund ;) Hon är helt underbar!

Tävlingsdebut

Idag körde jag och Greia vår allra första tävling tillsammans. Lydnadsklass 1 på Hedemora-Säters BK. Jag har ju inte tävlat på några år och visste heller inte hur Greia skulle reagera i denna situation. Visst har vi tränat med kommendering och längre mellan belöningar och så, men jag har nog inte varit så stel som idag. I veckan har jag då och då drabbats av en nervositets våg. Natten som var innehöll mycket nervositet och i morse satt jag och mediterade för att försöka få bort de otäcka fjärilarna i magen. Ville endast ha de goda kvar. Lyckades inte fullt ut, men så pass att jag denna gång inte önskade att jag skulle krocka med en älg (har nämligen önskat det tidigare). Vi var på plats i god tid och det kändes ganska ok. Vi var tio ekipage och jag hade nr 9. Typiskt! Jag vill inte ha 1 men heller inte 9. Gå så länge och vara nervös. Bättre att få det gjort. Men men så var läget och det var bara att gilla det. Platsliggningen gick bra. När vi sedan intog planen var det darr i kroppen. Trots det gick allt strålande. Ja, inte läggande under gång dock. Där stod hon. Inte så konstigt med en matte som är torr i munnen och knappt får fram "ligg" och dessutom inte som hon brukar säga det. För att se betygen kan ni läsa på Greias egna sida under "resultat".
Jag är mycket nöjd med vår prestation, men jag hade dock ingen aning om betygen och då vi nollat läggandet trodde jag inte att det skulle räcka till ett första pris. Det gjorde det och vi kom på en tredje plats. Stolt över min lilla flicka åkte vi hem och firade med kex och promenad i skogen.

Tvågångsföreteelse :)

Jag har fastnat i svampplockar tagen och tog därför en tur direkt när jag kom hem igår ut i skogen. Nu plockar jag ju inte "normala" svampar utan ska ha speciella för att kunna färga ullen med. Inte lätt att hitta, men än kan jag inte ge upp. På så vis får ju även hundarna en trevligare tur än den gamla vanliga rundan. Fast ibland undrar jag vad Bobo är för hund. Han drar sig gärna mot stigarna och vill hellre gå där. Otäckt med mossa??? Kan det ha att göra med uppväxten i stan??? Greia ger gärnet och rusar hej vilt överallt. Kanske det är bra att Greia får en skogspromenad innan vallning. Mycket spring i benen är borta.
Efter en stunds vila körde vi en sväng på baggarna. Det hände igen!! Greia gjorde jättefin drivning. Visst kan hon fastna både i gräs och fårskit, men hon är mycket lugnare och lyssnar på mina kommandon även om jag måste tjata lite ;) Grabbsen var också med medgörliga och följde mig skapligt. Det underlättar väl för att Greia ska få någon förståelse för vad hon gör. Denna gång avslutade jag träningspasset i tid. Går jag för länge vill hon ju gärna går runt grabbarna och komma till mig. Igår hann hon inte komma dit och det måste jag ju berömma mig själv för :)

Längesen sist

Ja, här tränas det så mycket att man inte hinner skriva i bloggen ;)
Nädå, det var väl överdrivet. Det har dock blivit både vallning och lydandsträning sedan sist.
Lydnaden går framåt. Det känns mycket bra! Hon blir allt mer stabilare med störningar. Då jag inte är riktigt insatt i nya reglerna än, så ska jag ta och läsa på dem ordentligt. Vi hinner ju inte klart med detta innan regelrevideringen :( Men då vi är så färska än, så ska det väl inte bli några problem. Jag behöver nog inte lära om något. Vi har ju även påbörjat inlärning av rutan genom att klicka tass-target. För den ska ju tydligen dyka upp i tvåan nu.
Vallningen - ja, det är ju ett kapitel försig. I måndags skulle jag köra lite lugn träning i lilla fållan. Efter ett tag blev mina tröga baggar trötta så de la sig ner. Hmm, jag hade problem med att få upp dem. Stod och knuffade på dem, men de ville inte resa sig ändå... Till slut kom de på benen och då bestämde jag mig för att ta ut dem och fösa lite istället. Greia fick ta ut dem ur fållan och sedan fortsätta fösa runt dem i hagen. Jag kopplade lös helt och fortsatte. Fortfarande lugnt och fint. Sedan avancerade vi till en kort drivning. Det gick superbra! Jag blev så glad. Gick i ett litet u och hon parerade fåren fint i svängen. Allt lugnt och fint och kunde lägga sig på mina kommandon. Hoppas det inte bara var en engångs företeelse. Jag var så glad när vi gick där ifrån. En push att i alla fall fortsätta ett tag till. Det känns ju lite omöjligt ibland.

Nu har vi attitydtränat!!!

Jösses amalia, att man kan bli så slut av vallning. Rena maratonloppet ;) Nu har vi kört ett pass attitydträning. Pust, Greia borde gå en lektion hos Zeke om hur man går sakta! Allt sker i 190 och det är väldigt svårt att hänga med. Denna övning ska ju också ske i tysthet - vilket nästan är ännu svårare. "Grabbsen" tyr sig gärna till staketet så jag får ingen bra "rund gång". Är väl kanske inte så konstigt, men den lilla maran i hagen. Till slut tycker jag att hon blev lugnare i alla fall. Om det berodde på att hon var slut eller om hon började fundera på vad jag ville vet jag inte, men lugnare blev det i alla fall. Hon tittade lite frågande på mig ibland och det kanske är ett tecken på att hjärnan börjar arbeta. Då gick vi endast halvvarv för grabbarna stod vid staketet. För mig var det lättare, men om det blir rätt vet jag inte. Ska prova imorgon igen få se hur det går då. Hoppas på en kortkurs i detta! Var det hjärnan som jobbade, så köper jag det fullt ut. Vi får se hur det känns imorgon.
Som avslutning fick hon fösa dem och det gick då lugnt och sansat till. Kanske bra att köra när hon är så där måttligt trött. Då sker det ju i alla fall i lugn takt.

Kursavslutning

Vi anlände till Husby 11.00 för avslutning på vallningskursen. Där väntade en flock på 25 st tacklamm. Gunilla och Eva hade gjort iordning en liten bana för oss att gå. Den började med en sträcka fösning för att sedan vända tillbaka med drivning genom två grindar och till sist ställa upp dem för nästa vovve. Jaha, tänkt jag, undrar vad vi ska göra? Vi är inte på långa vägar klara för det där!! som tur är så förväntades inte det av oss heller :) Vi började med lite "fri"vallning. Greia gapade och sprang framåt och tillbaka i något som kan likna en drivning. Efter en stund lugnade hon ner sig och blev mer kontaktbar. Då föste vi en vända innan det var nästas tur.
Efter fika blev det en ny bana, nu med ett kortare hämt. Innan vi började med den gick vi igenom lite attitydsövningar och fick en förevisning om det. När det var min och Greias tur, så provade vi det. Mycket svårt! Flocken var nu inte lika många, ca 8 st, men det var svårt att hinna med ändå. Greia är ju så snabb och det gör inte saken lättare. Jag fick prova köra Evas Zeke för att få en känsla av hur det kan gå till. Stackars Zeke, han tyckte nog att jag var en bra korkad förare. Han gjorde dock vad jag sa och var jätteduktig. Tänk vad vi kräver av dessa små liv. Nu ska jag och Greia prova på denna övning här hemma på grabbsen, så får vi se om jag får något grepp om den. Det får dock bli en annan dag.

Ännu en dag på klubben

Efter lite velande om ska ska inte, så åkte vi till klubben. Det var tur det:) Mackan var där med Skippo som skulle koras. Det blev deras tur nästan på en gång, så vi hängde på för att titta. Kul att se, då man känner honom något så när. Många reaktioner som jag inte alls hade väntat mig, men så är det ibland. Allt beror på dagsformen.
Sen blev det Greias tur för lite grillning på plan. Idag kändes det jättebra och vi börjar få ordning på ställandet. Att nöta positioner ger ju också utdelning. Mycket bättre! Vi körde även apportering. Först vanlig trä apport, sen metallen. Jag har inte alls kört metallen så speciellt mycket, men det var inga problem. Hon hade visserligen en åsikt till den innan hon greppade tag i den. Gripandet och hållandet var stadigt och inte alls risk för att släppa den. Det ser lovande ut :)
Igår körde vi en vända i fårhagen. Nu på fåren lösa i lilla hagen. Vi har delat av hagen till en mindre för att jag ska kunna köra lite drivningar och balansövningar. I mina mått mätt så tycker jag hon gick bra. Bara någon rusning, men mestadels tar hon det lugnt. Fortsätter dock med att äta gräs mitt upp i alltihop. Och det är inte lite gräs hon tar in i mun. Sen har hon jämt göra med att tugga, så det är ju tur fåren är lugna och stannar :) Ska ta en vända till nu i kväll. Vi har ju kursavslutning imorgon, så det är väl lite upp till bevis... Tur man hör till grundkursen ;)

Torsdagsträning

Nu har det kommit igång riktigt bra med träning på torsdagarna på kvällen. Igår var det extra mycket folk då vi i klubben inbjöd nya ekipage att komma och titta på vad vi gör. Förhoppningsvis leder det till fler träningsekipage och sedan tävlingsekipage :)
Jag nöter på med positionsövningar och uthållighet i kontakten. Det var ju massor med folk och hundar, så jag trodde det skulle bli svårare än vad det var, men hon höll i riktigt bra. Vi har ju fått lite troll i ställandet, så jag frågade Heléne om råd. Och så klart kom hon med ett mycket bra svar och vi fick till det. Måste gå tillbaka något myrsteg i träningen. Bara för att påminna henne om vad det var jag ville. Verkade som att hon hade glömt. Minnet kanske är bra, men kort. Man blir ju som man umgås heter det ju ;)
Vi körde någon budföring på en något okänd människa - inga problem. Även en tandvisning av en för henne okänd människa - inte heller några problem. Eller ja, problemet är väl att hon ska sitta still och inte hoppa :)