Vallning i Kyna

Idag kom Ewa, Christin och Maria hit med sina vovvar för att hjälpa mig valla in vår flock åsenfår. Jag hade ju en illusion om hur fåren skulle bete sig, men som tur var så var den inte sann! De skötte sig över förväntan. Hundarna var mycket duktiga och kunde tackla fåren på ett bra sätt. Den nya ledartackan var dock lite muppig (precis som sin mor...) Så henne fick vi ta tag i lite extra. Det klarade alla hundar av mycket bra och till slut så gav hon sig. Det var jätte roligt att se hur Loke (baggen) beteede sig. Han gick ofta framför mamma ledartacka och tryckte bort henne från hunden. Precis som om han ville undvika bråk. Har aldrig hört talas om något sådant, så jag vet inte riktigt anledningen till att han gjorde så. Det så i alla fall väldigt festligt ut.

Efter att dessa tre kört några vändor, så gick jag och Greia in. Det är mycket svårare än när vi är hemma hos Ewa på hennes får som är vana, men vi ska nog klara av detta med. Greia har ju lite svårt att fokucera när hon är så långt från fåren, så fårskiten var extra god idag. När hon kom närmare släppte dock det och fåren blev intressantare. Till att börja med ska vi nu köra med fåren i ett hörn och ha lite attitydsträning. Så får vi succesivt flytta ut oss från hörnen. Ju säkrare både jag och får blir så kommer det att gå bättre. Nya förutsättningar att jobba på. Även de andra kommer hit och kör på våra får så de får sig lite mer ordentlig vallning. Jag och Greia är lite för gröna för det än.

Så lite bilder från helgen

Inte lätt att ta bilder när man inte har jätte objektivet... men här är några i alla fall.

Greia

Fox och Christin

Isa och Maria

Lexa och Heléne

Peters Mick

Rambo och Lena

Tea och Ewa

Tyra och Heléne

Vick och Christin

Vallningshelg

Helgen gick helt i vallningens tecken. Samma gäng som tidigare i år var till Peter Nilsson hade tagit hit honom för en genomkörare igen. Det var alltså Christin med Fox och Vick, Heléne med Tyra och Lexa, Ewa med Tea, Maria med Isa, Lena med Rambo och jag med Greia. Vi hade beställt strålande väder och det blev det! Jag var dock för feg för att sätta på mig shorts, men det kunde man lugnt ha haft på sig.
Vi samlades hemma hos Ewa lördag kl. 10 sedan körde vi hårt hela dagen med ett avbrott för lunch. Det går väl an för oss som kör hundarna. Vi får ju vila lite emellanåt, men stackars Peter är ju igång hela tiden. Han är suverän som instruktör. Lugnet han har smittar av sig på en annan.
Första vändan jag var in med Greia blev ju som vanligt lite kaotisk. Vi började om och sedan jobbade vi på attityden. Greia fattar snabbt vad jag vill och hela helgen känns som ett framsteg. Andra vändan vi var in blev mycket bättre. Jag förutsatte att allt skulle gå bra och Greia inte skulle rusa rätt in och röja. Därmed blev jag både säkrare och lugnare och det gick som jag förväntade mig :) Vi började även jobba med början till flankeringar. Det snappade hon upp fort.
En mycket lärorik helg. Det är ju fortfarande lite förvirrat i mitt lilla huvud, men mycket hamnade på plats denna helg. Nu kör vi på så jag får känna mig för lite, så kommer det att hamna fler pusselbitar på plats :) Det är i alla fall enormt roligt!!!

Tävling

Japp, då har vi äntligen avverkat den berycktade tävlingen. Morgonen möttes av snöväder och ruggit kallt. En krypande känsla i mage och kropp. Hmm, nervositet! Ingen frukost som vanligt en tävlingsdag. Kom till klubben i god tid och anmälde mig. Nervositeten lägger sig något. Sen blev det väntan. Nervositeten lägger sig mer och jag kan faktiskt fika lite. Eliten (3 st) och Trean (2 st) skulle gå före oss i Tvåan. När sista tävlande i trean börjat gick jag och hämtade Greia. Förberedelserna strax innan vår tur blev bra. Båda var fokucerade och vi gick in som ett team.
Platsliggningen gick bra förutom att hon tjyvade på uppsättandet vilket gjorde att vi fick två poängs avdrag. Resten av tävlingen gick också i tjuvstartandets tecken! Inkallningen med ställandet gick dock jättebra. 9 poäng! Det var bra betalning på den träning vi lagt ner. I övrigt kan man väl summera tävlingen som usel poängmässigt. 112 poäng totalt vilket gav oss ett tredje pris och en sista plats. Trots allt så är jag nöjd med tävlingen. Jag visste ju att vi inte var helt klara än och att vi inte skulle tampas om första platsen. Nu har jag ett kvitto på vad som behöver tränas på. Vilket är framförallt koncentration, fokucering, kommendering och att inte tjuvstarta! Nu är det dags att strama åt tyglarna och låta Greia bli vuxen och därmed klara av de krav som ska ställas. Detta sporrade för mer träning inför fler tävlingar och nu kan det ju bara bli bättre... ;)

Kan knuten vara löst???

Ja, det hoppas jag. I tisdags tränade vi lydnad på klubben. Nötte ställande som vanligt och skulle ju gärna vilja få till det så det åtminstone blir något poäng på tävlingen på måndag. Thomas kom in med en ny idé och vi provade. Inget revolutionerande, men det fungerade. Jag markerar med hela min kropp i kommenderingen "stå". Ingen boll bakom och inget kastande av boll. Gjorde denna övning några gånger. Testade av med att bara kommendera och hon responsade bra. Man såg redan i starten att hon hade rätt tänk i huvudet. Sedan gjorde vi endel annat och avslutade passet med att göra inkallningen igen. Samma igen! Tänket från start. Känns skönt om knuten kan lossa.
Igår var det vallning på schemat. Jag måste nog faktiskt berömma mig själv först! Tänk att jag fick till en liten jogging baklänges med fåren runt benen!!! Det finns hopp för mig också att kunna röra mig smidigt runt fåren. Det är ju oftast därför Greia är på annat ställe än vad jag vill. Jag är ju inte på rätt ställe! och då måste ju hon kompensera det... Hon var mycket duktig igår och kämpar på bra. Visst blir det lite kaos ibland, men det har väl inte bara med henne att göra. Största problemet jag har är ju att hon går så fort. Tror det är lite Greyhound i henne... Så fåren passerar mig och jag hinner inte få grepp om läget. Det blir dock bättre ju mer vi kör och det behövs ju mer kontinuerlig träning. Men vi jobbar på det.

Spårpremiär

Idag gjorde vi årets första spår. Det blev ett något längre appellspår med fyra apporter. Eftersom jag är lat av naturen, som båda vovvarna fick gå. Greia fick börja. Hon susade iväg mycket bra. På ett ställe blev hon störd av en katt som fick bråttom att springa ifrån oss. Den tittade hon efter ett tag innan hon sedan tog upp spåret igen. Det var inga problem för henne att komma ihåg vad hon höll på med. Alla apporterna tog hon klockrent. Mestadels gick hon i spårkärnan, men någon vinkel gick hon ur lite innan hon arbetade sig tillbaka. Jag är jättenöjd. Det var ju årets första spår och det klarade hon mycket bra.
Bobo fick också spåra. Efter att Greia tagit en pinne lade jag tillbaka den så att Bobo skulle få dem sen. Han blir så enormt glad när han får spåra. Det är ju inga problem med honom. Han följer dock Greias spår, så där hon varit av går också han av. Det gör dock inget. Greia är mindre glad när matte bara tar med sig Bobo. Hon satt hemma själv och grät hela tiden. Vi var ju säkert borta i 10 minuter!!!
På eftermiddagen var vi hem till storasyster för Angelica, hennes dotter på 17 år som fyller år den fjärde, men imorgon åker hon till USA så vi firade idag istället. Angelica ska åka iväg på långtur i tre månader till New Jersey. Det tror jag är en välbehövlig resa för damen och jag hoppas hon får uppleva en massa kul.