Nu har vi attitydtränat!!!

Jösses amalia, att man kan bli så slut av vallning. Rena maratonloppet ;) Nu har vi kört ett pass attitydträning. Pust, Greia borde gå en lektion hos Zeke om hur man går sakta! Allt sker i 190 och det är väldigt svårt att hänga med. Denna övning ska ju också ske i tysthet - vilket nästan är ännu svårare. "Grabbsen" tyr sig gärna till staketet så jag får ingen bra "rund gång". Är väl kanske inte så konstigt, men den lilla maran i hagen. Till slut tycker jag att hon blev lugnare i alla fall. Om det berodde på att hon var slut eller om hon började fundera på vad jag ville vet jag inte, men lugnare blev det i alla fall. Hon tittade lite frågande på mig ibland och det kanske är ett tecken på att hjärnan börjar arbeta. Då gick vi endast halvvarv för grabbarna stod vid staketet. För mig var det lättare, men om det blir rätt vet jag inte. Ska prova imorgon igen få se hur det går då. Hoppas på en kortkurs i detta! Var det hjärnan som jobbade, så köper jag det fullt ut. Vi får se hur det känns imorgon.
Som avslutning fick hon fösa dem och det gick då lugnt och sansat till. Kanske bra att köra när hon är så där måttligt trött. Då sker det ju i alla fall i lugn takt.