Ögongodis

Ja, jag är seg på att uppdatera... men nu tar jag tag i helgens upplevelser.

På fredagen åkte jag direkt ner till Stockholm när skolan slutade. Där vankades det valpar á la Stjernborgen. Även om jag inte ska ha någon så måste jag ju bara åka dit och sniffa lite, klämma och känna. Det finns väl inget sötare än valpar. De var då fem veckor och upptäckte världen för fullt.

Vill ni se mer av dem kolla på Stjernborgens hemsida: http://www.stjernborgens.se/

Nästa aktivitet för helgen var ett Mongoliskt filtsymposium som gick av stapeln i Jakobsberg. Invigningen var på konsthallen i Jakobsbergs centrum där det var en utställning på mongolernas konstverk. Mitt i salen stod där en geer eller jurta som den också kallas. Hmm, jag blev jättesugen på att köpa den, men gjorde ett snabbt överslag och insåg att det har inte en student råd med ;(

Fin va? Visst skulle det vara fint att ha stå på gräsmattan...

Sedan åkte vi vidare till folkhögskolan. Där fick vi höra mongolernas historia hur de gör och vad de gör av sin ull. Vi fick även prova på själva att sy en liten sittdyna i deras teknink som kallas syrmak. Tyvärr blev jag inte helt färdig och har nu ännu ett ufo liggandes här som inte är klart. Men tids nog blir den då det...

Inte kan man tro att den här hästen är tovad.

Här sitter vår lärare och visar oss hur vi ska sy.
Vi sydde med tråd som var spunnet av kamelhår.

En annan variant på matta som kallas shirmel shirdeg. Dessa är ca 3 cm tjocka och använd som golv i deras geer. Ska väl poängteras att de har liknande väder som oss och kan bli riktigt kallt. Detta räcker dock för att hålla värmen påstod de. Jag tror ändå att jag skulle tycka det var lite för kallt, som den fryslort jag nu är ;)

Förvirrat

Ännu en gång sätter Tompa mig på prov... Vet inte riktigt hur jag ska tolka beteendet, men det kommer oftast när jag är borta en helg eller som nu ska vara borta hela helgen.
Start 20 i 8 i morse. Jag var fortfarande hemma eftersom jag var ledig från skolan. Telefonen ringer...
-"Anneli", svarar jag.
-"Är det Anneli jag talar med?", säger rösten
-"Ja".
Riktigt vad som sedan sas är jag inte säker på. Det var i alla fall en läkare som började tala om Thomas. Men, tänket jag, varför frågar han efter mig när han ska tala med Thomas??? Förvirrad...
-"Thomas har varit med om en trafikolycka och vi har honom här nu"... Va??? vad har hänt???
Jo, Thomas hade i godan ro varit på väg till jobbet. Nästan framme så svänger en annan mötande bil vänster. Tydligen bråttom, för hon trodde nog att hon skulle hinna före Thomas. Avståndet är ca 20 m. Thomas står på bromsen och väjer. Räcker inte! Krockar med den svängande bilen och åker sedan in i en lastbil. Stort pådrag med hela räddningssystemet... Fixerad får de ut Thomas ur bilen och in i ambulansen. Stor undersökning och röntgen och det hela slutar något så när lyckligt. Inga allvarligare skador mest öm, mörbultad och stel. Inget brutet och inga andra skråmor. Förhoppningsvis blir det inga efterföljder heller, men det får framtiden utvisa.
Det samma kan man väl inte säga om bilen, men den är i alla fall ersättningsbar. Jag har själv inte sett den, men Thomas var förbi den när han åkte hem. Måste också skriva att Thomas verkligen har en super chef. Chefen hans har i stort sett hela dagen varit vid Thomas sida. Han skjutsade hem honom och då också hjälpte till att uträtta endel ärenden Thomas hade. Han fixade kläder, så Thomas slapp åka hem i sjukhusets kläder. Det tycker jag var suveränt gjort och han ska ha en stor eloge för det.
Tidningar och radio var snabba med att få ut nyheten på nätet och är ni intresserade kan ni kolla här: http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Senaste-nytt/Tre-skadade-i-olycka-pa-Ingarvet/ Det är inte den närmsta röda bilen som är Thomas, den står i bakgrunden.
Jag ska nu i helgen ha kurs i Hofors och blir kvar där lördag och söndag. Sist han hamnade på akuten var jag ute på ålandskryssning. Börjar nu se ett samband, så vad som händer till nästa helg törs jag inte fundera över.
Mina vovvar har jag lejat ut på lillasyster och mommo. Jag måste säga att jag är lite av en hönsmamma. Greia har jag ju inte lämnat bort så många gånger, så det är ju mest henne man funderar över. Inget gos och kel ikväll känns lite konstigt, men jag får ta en schäfer istället. Var ju också lite fundersam på hur det skulle funka med syrrans katt, men det verkar gå bra. De håller sig på sina kanter. Nu ska jag packa så allt är klart till imorgon. Det blir tåget till Hofors, nu när vi bara har en bil. Den vi har måste dessutom lagas inför ombesiktningen som måste göras inom en vecka. Annars blir det körförbud och det är inte så lätt att bo på landet utan bil...
Ha det gott och kör försiktigt!!!

Lydnadshelg

Helgen har tillbringats på klubben där det varit grillning i lydnads lydnaden. I våras hade klubben arrangerat ett lydnadsläger med Sofie Åkerberg och vi som var med då ville ha en uppföljning. Sagt och gjort så drog vi ihop gänget och lockade upp Sofie för en helgkurs. Vi var åtta stycken som var med. Det var kul att se alla igen. Även om vi alla är på samma klubb så ser man inte så mycket av varandras träning. Det har i alla fall gått framåt för oss alla och vissa har gjort stormsteg.
Jag och Greia tog speciellt tag i vittringen. Hon har förmåga att smaka och lyfta på alla pinnarna innan hon bestämmer sig för den rätta och kommer till mig. Sofie kom med bra idéer och fina tips. Greia tycker nog extra mycket om dessa då matte är beordrad extra gott godis. Därmed blev det köttbullar idag! Vi kikade lite på stegförflyttningar och fritt följ. Sedan började vi med dirrigeringsapporteringen. Vi har aldrig kört det förut och det gick jättebra. Vi får köra på med det och se hur det ter sig.
Vi avslutade med en supersmarrig smörgåstårta och massor av hundsnack. Mätt i magen åkte vi hem där det i stort sett bara blev att byta om för att åka och fira svärfar. Han har fyllt år och det är ju även fars dag, så det blev fika. Trots att jag var mätt så slank det ner lite tårta ändå. Vem kan låta bli det???
Nu är det dags att nanna kudden för att åter ta sig an en ny skolvecka.