Vallningsträning

Igår var vi iväg och vallade. Vi började i en rund fålla med tre tackor. Första passet blev en riktig omgång. "Tjoho", sa Greia, "Äntligen lite vallning". Hon racade järnet och jag hade fullt sjå att få kontroll på läget. När jag äntligen fått det, så gick det bättre. Vi körde attitydsövningen från Peter-dagen. Det blir ju lite snurr snurr och jag är inte tillräckligt snabb att få stopp på damen, men jag lär mig och jag börjar få till tänket åtminstone. Sen är det lite svårare att få till handlingen i kroppen... Medans vi vilade körde Heléne både Tyra och Lexa. Det ser fint ut och man blir lite imponerad av Lexa. Så ung och så duktig. Där ser man vad naturligt det ligger för en BC. Tyra är också duktig. Man ser hur hon riktigt lyser i hagen och tycker det är en vettig uppgift.
Vårt andra pass blev bättre. Första anblicken hade lagt sig och Greia var mer motaglig mot mina direktiv eller så blev jag tydligare... Vi körde fortfarande i fållan. Ewa som har stor tilltro till oss tyckte att vi skulle gå ut på öppna fältet sista vändan. Jag som naturligtvis blev osäker på om det skulle funka, var ju lite tveksam. Greia är ju (trots att jag kan tycka att hennes inrusningar och stötningar på fåren inte är bra) inte dum mot fåren, så varför inte. Det var ju inhängnat så fåren skulle ju inte hamna över hela byn. Vi började i fållan och när jag kände att läget var under kontroll gick vi ut. Först blev det rappakalja pga en dum matte som var på helt fel ställe!!! När jag sen kom på rätt plats så jick det jättebra. Greia har en naturlig känsla att samla ihop fåren, så hon flankar mycket. En rak drivning är då svår, men vi fick till en kort sträcka med det med. Nöjd och glad åkte vi hem till de andra två som fått stanna hemma själva.