Träningspass

Då har vi avverkat ett träningspass med lydnad. Oj, vad det gick bra. Vi tränade rutan, där jag lagt om träningen lite grann. Körde med klicker target tidigare, men tyckte inte att det resulterade i något så nu har vi lagt det åt sidan. Nu kör vi metod á la Memea. Detta har vi nu gjort ett tag och jag tycker det ger framsteg och Greia börjar förstå vad rutan är. Sedan blev det lite hopp och apportering. Det gick också bra. Inget märkvärdigt med det, bara att nöta på. Fria följet förståss och positionsträning. Greia kan bli lite störd av andra runt i kring och tappa koncentrationen på mig, men jag löser det med att få bollen själv och leka med. Då blir jag genast värd att fokucera på igen ;) Inkallning med ställandet tränar jag med en boll bakom henne och det börjar fungera riktigt bra. Hon håller farten och inväntar oftast mitt varsågod kommando innan hon springer och tar bollen. Verkar vara vår melodi. Jag tycker att hon får ett bättre ställande också. Trampar i med frambenen rejält i ställandet.

Här vet jag dock inte vilket moment vi gör :) Följa-John kanske...

På eftermiddagen tog vi oss en skogspromenad. Nu har jag fått väldigt klart för mig att jag har en asfalts-hund och en bond-hund. Bobo är allstå asfalts-hunden. Efter ca 150m pulsande tvärnitade han och bara vägrade gå!!! Där stod han och tittade åt ett annat håll och rörde sig inte ur fläcken. Till slut fick jag med honom kanske 10 m så var det tvärstopp igen. Efter lite lock och pock som övergick till mer ilska började han röra på påkarna. Sen gick det sakta men säkert vidare i skogen. Men det var inte populärt. Det fastnar snö mellan trampdynorna och då fryser han om tassarna, så det var väl det han inte ville. När vi sedan kom ut på den plogade vägen, så var det full fart. Inga problem att gå då inte. Suck, vilka underbara hundar... Greia har dock inga sådana problem. Där är det full fart oavsett underlag.