Nära skjuter ingen hare...

idag tävlade vi i Ludvika. Glad i hågen åker vi iväg för att få vänta i evigheter innan vi väl kom ut till spåret. Påsläppet går bra sedan tog det allt för lång tid innan vi fick första pinnen. Hmm, undrar hur många hon missat, tänkte jag. Spåret slingrar sig runt en myr så det var lite blött och luktade en massa skvattram. Totalt fick hon tre pinnar + slut med sig. Varje pinne har hon jobbat hårt för att få tag i, så det är väl inte så konstigt att de andra blev kvar i skogen. Åter en tävling som jag blev fruktansvärt besviken för. Velade länge om jag skulle fortsätta, men med lite fundering och den värsta frustrationen lagt sig så beslöt jag mig för att fortsätta. Med lite räknande, så skulle det faktiskt vara möjligt till en uppflyttning.
Väl på klubben så fick vi vänta lite till. Började med budföring villket inte var några problem. Sprang som en skottspole. Platsliggningen ville hon inte igen!!! Följde efter mig efter att jag gått ca 20m. Grrrrr, sur igen!!! In i bilen och så väntade vi lite till. Så körde vi vår lydnad. Sammantaget ganska nöjd. Det kan vara bättre, men vad kan inte det... Från en totalsumma på lydnaden förra helgen på 144 p så höjde vi denna gång till 202,5 p. Tyvärr räckte det inte till uppflyttning. Vi hade behövt 3,5 p till för det. Det var ju attans att det inte gick denna gång heller. Tävlingarna börjar ju ta slut... Nästa helg kommer troligtvis husse köra henne, så får vi se om hon sköter sig bättre då. Slippa mammas nerver kan vara ett stort lyft ;)