Bättre o bättre dag för dag...

idag känns livet mycket lättare. Visst fortfarande matt i kroppen och blir lätt anfådd, men hörseln har blivit bättre och även de övriga åkommorna. Jag tog mig en tripp till Borlänge för att hämta mina nya glasögon. Hmm, väldigt olik de förra, men jag är supernöjd. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig dock. Även ögonen måste ju vänja sig. För tillfället är det lite jobbigt, men jag hoppas på att det går över. Vill inte ha något strul med dem nu.

Sedan i lördags eftermiddag är vi också utan vatten. Något fel på pumpen och naturligtvis så finns inte reservdelar hemma, så det måste beställas. Hade hoppats på att det skulle fixats idag, men icke. Det var bara att åka in och våldgästa mammas lägenhet (de var inte hemma) för att få sig en dusch. Och när då tillfälle ges är det bara att ta med sig dunken och fylla upp. Som tur är så har ena grannarna vatten, så vi får tulla lite av dem. Nu vill jag dock verkligen ha vatten. Diskmaskinen full, tvättmaskinen bör köras och diverse annat som behövs ha vatten till. Jag håller tummarna för att vi får grejerna imorgon.

När jag kom hem efter duschningen så hälsade hundarna som vanligt. Greia hoppade upp på soffan i hallen och stod och tittade intresserat ut. Det kom något gläfs från henne, så jag kollade vad hon såg för något. Oftast så brukar det ju inte vara så mycket... men denna gång var det en liten igelkott som lagt sig i solskenet i carporten. Såååå söööt! Fick ju bara lov att ta kort på den.

Så för den som vet något om igelkottar så har jag lite frågor: Hur fort rör de sig? Hur stort revir har de? Brukar det vara fler stycken eller lever de ensamma? Ska man verkligen ge dem grädde eller mjölk?
Den försvann väldigt fort och vi vet inte vart den tog vägen, men Thomas såg en nere vid grannarnas hönshus. Kanske en till men det kan ju vara samma också...