Jolin söker

Jolin på jakt efter Greia

Jolin 11 veckor

Full fart framåt!!


Idag följde vi med Anneli & Greia ut i skogen. Dom skulle träffa Kristin för spårträning. Vädret var väl inte det allra trevligaste men det var i alla fall uthärdligt. Vi träffades på gamla regementsområdet i Falun. Vi fördelade oss så att jag fick äran att gå ett spår åt Wito, Kristins schäferhane och Kristin gick åt Greia. Medans vi la ut spåren så vallade Anneli ett uppletande. Vi körde dom stora hundarna och jag började med B´zaja. Det gick inget vidare så jag satte undan henne och tog ut Jolin medans dom andra körde sina hundar. Medans jag lekte med Jolin så slängde jag ut ett mjukisdjur i lite högt ris utan att hon såg det. Efter några minuter så tog jag Jolin och gick emot föremålet. När Jolin får det i vind så kämpar hon sig fram med hjälp av näsan och griper tag i föremålet. Jag vrålar av glädje och slänger mej på backen. Jolin kommer in till mej med föremålen och jag belönar henne med pannkaka och sedan lek med trossen i snöre. Jag kan inte motstå frestelsen utan slänger i väg föremålet igen. Efter att vi har lekt en stund så tar jag trossen och vi börjar gå iväg mot föremålet. Jolin öppnar näsan igen och vindar in föremålet, hon får naturligtvis samma belöning som på det första. Nu får Jolin vila medans vi nöjt fikar.

Efter fikat så behöver spåren ligga ytterligare ett tag så jag utrustar Anneli & Kristin med pannkaka. Vi går bort en bit och jag placerar ut dom som vindfiguranter. Vi har ganska bra vind idag så förhoppningar om lyckade övningar finns. Jag tar Jolin i koppel och vi går rakt emot Kristins lega. Efter några meter så ser jag på Jolin att hon fått något i näsan och hon börjar jobba sig emot legan. Efter att ha tappat vittringen en gång så hittar hon den igen och tar sig in till figuranten. Där så blir det fest med beröm och pannkaka. Efter en stund så avbryter vi och försöker oss på att ta nästa figurant som redan är utplacerad. Nu tar Jolin upp vittringen på ganska långt avstånd och låter näsan målmedvetet styra oss upp mot figurant. När vi kommer närmare så blir hon mer intensiv och jobbar sig fram till Anneli somm ligger dold mellan några stenblock. Naturligtvis så blir det pannkaka även här som belöning. Mycket nöjd och kanske även lite stolt så beger vi oss tillbaka till bilarna. Jolin har nu fått använda näsan och hjärnan och är ganska nöjd, så hon får vila i bilen medans vi går dom stora hundarnas spår. Både Greia & Wito sköter sig kanon i spåren. Det är riktigt roligt att se hur Greia utvecklas i sitt spårarbete. Wito spårar som det anstår en stilig schäferpojke. Efteråt är vi alla nöjda och vi åker hem. Efter att ha ätit så blir vi lite slöa allihopa och tar en liten vilopaus innan det är dags att fara iväg på besök till min mor. Vi lämnar som stora hemma och tar med oss ynglingarna. Väl hemma hos mor så drar Jolin & Greia igång och leker som tokar. Härligt att se dessa 2 hundar leka. Jolin börjar på att bli duktig på att säga till när hon behöver ut och gör det nu. Säger till alltså. Nu inser man hur skönt det är att bo i ett hus på landet och inte på 3:e våningen i ett hyreshus stan.

Just nu ligger Jolin och sover men jag ska snart väcka henne för en kvällspromenad och sedan ska vi krypa till kojs. Vi vaknar väl som vanlig vid ca 5/5.30 i morgon bitti. Jag är oftast vaken innan Jolin vaknar. Hon sover i sin bur och är jättenöjd med det. På morgonen hör man henne sträcka på sig och "knorra" lite innan hon vaknar till liv ordentligt.

Thomas