Lydnadstävling

I fredags tävlade jag och Greia i lydnadsklass 2. Nervositeten slog in när jag åkte från jobbet. Hade ju torsdagsträningen i huvudet och den hade inte gått bra. Helt plötsligt kunde hon inget moment alls, kändes det som. Stort arbete pågick i mitt huvud för att få bort de negativa tankarna. Kvällsmat var det inte att tänka på. Det fick vänta! Tur att man fått i sig lunch i alla fall. Väl på klubben så kändes det bättre. Visst, fuktansvärt nervös fortfarande, men inte så negativt längre.
Klass ett började och de var fem stycken. Greia fick vara i bilen. Vi var sex stycken i 2:an och vi gick som sista ekipage. Platsliggningen började, vi gick och gömde oss. Där bakom hör jag hur någon piper... hmm, var det damen som pep??? Nä, det var hunden bredvid som även hade krupit fram en bit. Även en annan hund hade flyttat sig framåt och rest sig upp. Detta hade dock inte stört Greia utan hon låg kvar tyst och stilla. Sedan kom nästa grej. Jag har ju fortfarande inte kommit på hur hon ska förberedas för att gå bäst. Hmm, ja upp till klubbstugan bland alla människor var ju ingen idé att gå. Då ska det ju bara faras runt. Vi förflyttade oss en bit från plan och där fick hon ligga. Endast övriga tävlande stod där nere och det var lugnt och samlat. Sedan blev det lite uppvärmning med kontaktövningar och stegförflyttningar. In på plan - allt kändes samlat och koncentrerat. Jag visste dock att detta kunde explodera när som helst, då hon nu legat lugn och samlad en längre stund. Fria följet gick så där. Lite för vid i svängarna och sen satt ju Sivan och skrev, så när vi måste gå rakt mot henne blev det svårt. Men med ett litet ljud så höll sig Greia från att gå och hälsa! Bra gjort. För dagen hade vi glömt hur läggandet gick till. Matte var nog lite torr i munnen och fick inte fram rätt ord och ljud. Inkallningen fick vi ta till lite dubbelkommandon, men det räddade ju också poängen ;) Mattte fick också en hint om hur mycket damen kan egentligen. Som "Rutan"! Jag skickar henne och säger stå. På stå kommandot hamnar hon utanför rutan helt. Hmm, tänkte jag. Nu får jag inte in henne för det kan hon inte... Säger åt henne rutan igen och hon går klockrent in i rutan och jag kan ställa henne. En mycket glad matte. På hoppet såg jag att nu börjar koncentrationen tryta. Hon gjorde momentet, men blicken började sväva iväg. Så sista momentet fjärrdirigeringen så var skogen mycket intressantare att titta på än mig. Hon gjorde skiftena, men på andra sättandet fick jag lov att ge ett extra kommando.
Greia höll sig genom hela programmet utan att explodera. Duktig flicka! Koncentrationen höll mycket bra trots att den började svika på slutet. Det är inte lätt för en flams-maja att hålla sig så länge. Matte är supernöjd och det hela räckte till ett 1:a pris och en fjärde placering.